Vi har varit i helvetet och tillbaka. Literally. Magsjukan drabbade hela familjen förra veckan. Jag trodde jag var immun och man kan vara immun mot calicivirus men det har tydligen kommit nya varianter som ingen är immun emot.
Det var på riktigt det värsta jag har varit med om. Har aldrig mått så dåligt i hela mitt liv. Det var värre än att föda barn. Det finns ingen epidural mot magsjuka haha. Milo kräktes för sista gången på fredagen och sen var han frisk. Han mådde ju som vanligt emellanåt och var hur pigg som helst. Vi vuxna däremot...
Lördag förmiddag drabbades jag och Tommy, typ, exakt samtidigt. Det var verkligen pang bom outta nowhere. Jag kände mig ganska pigg på morgonen och jagade runt Milo. Sen kände jag hur jag började må allt mer illa under förmiddagen. Trodde först det var gravidillamåendet som blossade upp för jag har trappat ner på medicinen igen. Tog en till tablett men mådde allt mer illa. Tommy började må dåligt också.
Vid lunchtid runt Milos nap var magsjukan ett faktum. Mindre roligt att bara ha en toalett med två magsjuka. Vid flera tillfällen fick jag spy i en hink medan Tommy var på toa. ;P Fruktansvärt. Jag spydde 1-3 gånger i timmen i 14 timmar. Vi låg heldöda i soffan medan stackars Milo fick roa sig själv. Tommy tvingade mig att kolla på alla avsnitt av Love is Blind, haha. Det hade nästan kunnat vara mysigt att kolla på något tillsammans för en gångs skull. Om man inte hade känt sig döende.
Försökte somna när Milo somnat men det gick inte för att jag var så illamående + hade sjukt ont i ryggen och benen. Och var så vansinnigt törstig men fick inte behålla något. Kunde därmed inte ta alvedon mot smärtan heller. Till slut kunde jag inte ligga still. Kunde inte somna förrän närmare 2 på natten då kräkandet äntligen lugnade ner sig. Och så vaknade Milo före 5... sov 2 h och 23 min den natten. Sådärja. Var tvungen att beskriva hela traumat, haha.
På söndagen var det bättre kräkmässigt men mådde fortfarande väldigt dåligt. Och känt mig trött och svag i hela kroppen hela veckan. Tyckte graviditetsillamåendet äntligen började gå lite åt rätt håll men så kom detta bakslag, och nu kan jag bara äta torra frallor igen.
Hoppas verkligen vi slipper magsjuka igen åtminstone för resten av säsongen... men som det har gått runt på förskolan så ska man väl inte vara alltför hoppfull. Usch fy fan. I'm traumatized for life. Har faktiskt förståelse nu för att sköra människor kan hamna på sjukhus p.g.a detta.
Nu hoppas vi på en frisk helg för hela familjen. 🙏